Yrsel & Balansrubbningar

Jag har under de senaste fem åren valt att fördjupa mig främst inom området yrsel och balansrubbningar. Självklart är även personer med besvär från rörelse- och stödjeorganen inom ortopedi eller neurologi välkomna.

Flera ÖNH-specialister, läkare, fysioterapeuter och vårdcentraler remitterar patienter till mig. Yrsel och balansrubbningar är en av de vanligaste orsakerna till att patienter söker vård inom primärvården, men trots detta är det förhållandevis få inom vården som arbetar specifikt med området.

Min första tydliga erfarenhet av detta var för åtta år sedan, när jag som fysioterapeut fick träffa en patient med axelsmärta och misstänkt kristallsjuka. Vid den tiden valde jag att enbart fokusera på axelbesvären, eftersom jag kände mig osäker på hur jag skulle undersöka och behandla den misstänkta kristallsjukan. Idag ser min verksamhet inom yrsel och balansrubbningar helt annorlunda ut.

Jag är även medlem i ett nationellt nätverk bestående av läkare och fysioterapeuter med särskilt intresse för yrsel och balansrubbningar. Den ångest, försämrade livskvalitet, nacksmärta och ibland även depression eller utmattning som långvarig yrsel kan leda till är något jag brinner för att kunna hjälpa människor med. När en patient berättar att han eller hon har blivit helt fri från sin yrsel kan livet verkligen ta en ny vändning.

Nedan följer en kort beskrivning av de fyra vanligaste yrseldiagnoserna samt mina egna erfarenheter av att arbeta med dessa.

BPPV (Benign Paroxysmal Positionell Vertigo) – Godartad lägesyrsel / kristallsjuka

Detta är den absolut vanligaste formen av yrseldiagnos. Tillståndet uppstår när små kristaller i innerörat – som normalt ligger i någon av de två hinnsäckarna – lossnar och förflyttas in i någon av innerörats tre båggångar. Detta kan ske spontant eller i samband med ett trauma mot huvudet.

När kristallerna rör sig i båggångarna i samband med huvudrörelser uppstår yrsel. När huvudrörelsen avtar och kristallerna stannar upp i båggången brukar även yrseln minska eller försvinna. Därför försöker tyvärr många patienter med kristallsjuka ofta undvika att röra huvudet, eftersom rörelserna kan utlösa yrsel. Det här kan leda till att man utvecklar en form av rörelserädsla.

Trots att diagnosen kallas godartad kan besvären upplevas som mycket påfrestande. Vissa patienter får aldrig en korrekt diagnos och kan därför gå med besvären i flera månader utan behandling. Detta kan i sin tur leda till sekundära problem, exempelvis nacksmärta, då nacken försöker stabilisera kroppen när balanssystemet inte fungerar optimalt. Hos vissa uppstår också oro för att symtomen skulle bero på något mer allvarligt, vilket kan leda till ökad ångest.

Majoriteten av patienterna med kristallsjuka behandlar jag med så kallade behandlingsmanövrar på kliniken. Undersökningen görs med hjälp av videofrenzel för att möjliggöra en så noggrann diagnostik som möjligt. Därefter utförs specifika behandlingsmanövrar anpassade efter vilken båggång som är påverkad.

PPPY (Persisterande Postural Perceptuell Yrsel)
Det här är en relativt nytillkommen diagnos som fortfarande är okänd för många inom vården, och där kunskapen ofta är begränsad. Samtidigt är det en av de vanligaste yrseldiagnoserna som finns.

Tillståndet kan utlösas av flera olika faktorer. Exempelvis kan det uppstå efter en traumatisk händelse eller i samband med en annan yrseldiagnos. I vissa fall kan oro över att ha fått fel diagnos leda till ökad ångest, vilket i sin tur kan bidra till att PPPY utvecklas. Diagnosen kan också uppstå som en följd av andra vestibulära tillstånd, såsom BPPV (kristallsjuka) eller vestibularisneurit (virus på balansnerven).

Diagnosen ställs genom en noggrant genomförd anamnes och genom att först utesluta andra möjliga yrseldiagnoser. Dessutom måste samtliga diagnostiska kriterier vara uppfyllda.

Det är möjligt att bli helt fri från yrseln vid PPPY. Behandlingen består vanligtvis av en kombination av exponeringsterapi, vestibulär rehabilitering samt eventuell läkemedelsbehandling med SSRI- eller SNRI-preparat.

Vestibularisneurit (Virus på balansnerven)
Virus på balansnerven är ett tillstånd som ofta upplevs som mycket skrämmande när det drabbar någon. För många patienter känns symtomen så dramatiska att de tror att de har fått en stroke. Det är dock viktigt att veta att akut yrsel i de flesta fall är ofarligt.

Bland yrseldiagnoser är de vanligaste orsakerna till akut yrsel BPPV (kristallsjuka) och vestibularisneurit. I vissa fall kan även ett anfall av vestibulär migrän ligga bakom symtomen. Samtidigt är det alltid viktigt att uppsöka sjukvård vid akut yrsel. Informationen här ska därför inte ses som medicinsk rådgivning.

Vid vestibularisneurit drabbas balansnerven på ena sidan, vilket innebär att balanssystemet på den sidan tillfälligt slås ut. Det kan till exempel leda till att man upplever svårigheter att stå stabilt på ett ben på den drabbade sidan.

I det akuta insjuknandet är symtomen ofta mycket kraftiga. Många drabbas av intensiv yrsel, kraftiga kräkningar och en oförmåga att gå. Flera patienter har beskrivit att de i det akuta skedet tvingats krypa fram eftersom de inte kunnat stå eller gå.

Vid undersökning på min klinik börjar jag alltid med att undersöka om yrseln skulle kunna vara central (hjärnan) eller perifer (balansorganet). Jag undersöker också alltid för BPPV eftersom att personer som haft vestibularisneurit också har en ökad risk för att få BPPV. Därefter görs en kontroll av balansen, en genomgång av om yrseln fortfarande finns kvar samt frågor kring hur patienten upplever sin ögonmotorik.

Patienter kan ha olika kvarstående besvär efter en vestibularisneurit. Vissa har främst balansproblem, andra upplever kvarstående yrsel och en del har problem med ögonmotoriken. Det senare beror ofta på att den vestibulo-okulära reflexen (VOR) har påverkats.

Alla dessa områden går dock att behandla. Behandlingen kan bestå av balansträning, vestibulär rehabilitering och specifik VOR-träning, beroende på vilka symtom patienten har.

Vestibulär migrän (Migränyrsel)
Vestibulär migrän kan vara en svår diagnos att ställa, eftersom symtomen ofta varierar och kan utlösas av många olika faktorer. Yrselanfallen uppstår ofta i samband med så kallade triggers.

Vanliga triggers för ett anfall kan vara stress, sömnstörningar, hormonella förändringar eller väderomslag. Även specifika lukter, starkt ljus eller blinkande ljus, samt för lite eller för mycket koffein kan utlösa symtom. Dessutom kan vissa typer av mat och dryck fungera som trigger hos en del personer.

Diagnosen kan ibland vara svår att ställa eftersom ett anfall av vestibulär migrän faktiskt kan ge upphov till lägesyrsel och lägesnystagmus, det vill säga ofrivilliga ögonrörelser. Detta kan leda till att tillståndet misstolkas som kristallsjuka (BPPV). Skillnaden är att ögonrörelserna vid kristallsjuka följer specifika lagar. Det är alltså genom korrekt undersökning av nystagmus som kan berätta för oss vad det faktiskt rör sig om för diagnos.

Ett exempel är att en person söker vård under pågående yrselanfall och undersöks för kristallsjuka. Undersökaren kan då se en tydlig nystagmus och tolka detta som BPPV, trots att den egentliga orsaken är ett migränrelaterat yrselanfall. All nystagmus som ses betyder inte att det rör sig om en kristallsjuka. Och all lägesrelaterad yrsel är inte ett säkert tecken på kristallsjuka.

Många tror också att vestibulär migrän alltid måste vara kopplad till huvudvärk. Så är det inte. Vissa personer upplever enbart yrselanfall utan samtidig huvudvärk.

En viktig del av behandlingen är att identifiera de faktorer som utlöser anfallen. Enligt min erfarenhet är stress den vanligaste triggern, och den kan komma både från privatlivet och från arbetet.

Utöver att identifiera triggers kan behandlingen även innehålla desensitisering. Det innebär att man gradvis tränar hjärnan att utsätta sig för stimuli som tidigare har utlösts yrsel. På så sätt kan hjärnan bli mindre känslig över tid.

Denna träning kan exempelvis innebära exponering för ljud, ljus, rörliga bilder eller specifika kroppsrörelser. I många fall liknar detta upplägget vid vestibulär rehabilitering, där man stegvis tränar balanssystemet för att minska symtomen.